Så mycket att berätta och så lite tid! Här kommer några fakta att bevara för framtiden.
Samtidigt som LilleC tog sina första springande steg verkar han ha kommit på att krypande också är ett sätt att ta sig fram för att t.ex. nå bollar som rullar in under bord. Vi har ju sett honom ta enstaka krypsteg, gärna på mjukt underlag, men nu verkar även hårda golv fungera bra.
Vi får nu återkoppling från LilleC att han har tagit in innebörden av böcker vi har läst för honom. På frågorna "vad säger hunden?", "vad säger katten?" svarar han
vov vov och
aum så gulligt, men det har vi ju pratat med honom om även utan böcker. Men att dammsugaren låter y-y-y-y-y-y-y-y-y har inte varit ett vanligt samtalsämne förutom när vi läst en av böckerna. När jag senast tog fram dammsugaren sa han just y-y-y-y-y-y-y-y-y! Och så har det också hänt med andra ljud som vi stöter på IRL.
Han älskar att vara ute, på balkongerna om han får chans eller utomhus. Ska vi gå någonstans är det lämpligt att han sitter i vagnen när vi går förbi sandlådan utanför porten annars är det svårt att slita honom därifrån.
Han älskar att dansa, han dansar så fort han hör musik med lite rytm.
Ett tag var favoritplatsen vid fönstret i vardagsrummet där han hade utsikt. De senaste dagarna verkar istället hallen vara en favoritplats.
LilleC har sedan tidigare Brios magnetiska tågklossar. Av sysslingar har han ärvt en magnetisk pingvin (?), också Brio och dessa kan man koppla ihop i en lång kedja. Nyligen fick han en röd träbil, vi var på Krabat för att leta present till den kommande kusinen men LilleC lät så bedjande när han suktade efter den fina bilen att det fick bli ett inköp till honom. Bilen är verkligen populär, så det är ju kul att han inte tröttnade så fort han fått den. Men för att återgå till historien, bilen är i ungefär samma storlek som de magnetiska Brioleksakerna och till vår förvåning undersökte LilleC om det möjligen var så att man kunde sätta fast bilen på samma sätt!
Vad är det mer jag har tänkt att berätta? Jo! Han kommer ju ofta fram till någon av oss med en bok som han vill att vi skall läsa. Men det har nu också hänt att han sitter och bläddrar själv i böcker och att han då, precis som när han läser med oss, pekar på något och säger "däh!". Vi tänker att det är att han känner igen något och att han vill namnge det, men att det än så länge inte blir mer än "däh".
Det finns säkert ännu mer att berätta, men det får bli en annan gång.
Imorse bevisade han det igen, det enklaste saker kan vara de bästa leksaker: två tomma presentlådor sysselsatte han sig med nästan hela vår frukost. Flaskan med vatten och en droppe matfärg var också fascinerande (för några månader sedan).
