- Det har börjat hända att han visar sitt missnöje när man tar ifrån honom något.
- Han kan låta väldigt otålig och krävande: Hjälp mig nu!
- Han börjar sträcka sig i riktning mot det han vill ha, t.ex. pipmuggen.
- Att han inte gillar näsdroppar går inte att ta miste på, men vid några tillfällen nyligen har det nästan sett ut som han blivit så arg att han tänker bitas. Han har dock inte genomfört det. Jag vet inte om det beror på att han blivit rädd för sin egen reaktion (självbevarelsedrift? "om jag bits kanske jag inte får mat") eller om jag har tolkat honom fel. Det är ett ansiktsuttryck och en rörelse som varar väldigt kort. Självbevarelsedriftstanken måste vara på ett djupt omedvetet plan för han bits ju så det gör ont vid andra tillfällen, men inte i ilska, utan mer på ett gnagande, undersökande sätt.
Till kvällsmat fick LilleC en mildare variant av det vi åt, kokos-wokade grönsaker och kyckling, och det gick strålande. Han gapade beredvilligt och åt, om inte kanske en full portion (hur en sådan nu definieras?) hyfsat bra. Och inte en enda liten bit smörgåsrån behövde vi truga med (det har ju sedan flera veckor tillbaka varit en ständig följeslagare). En möjlig tolkning var att han var för trött för att vilja äta själv (han har sovit mindre en en tredjedel av vad han brukar sova under dagen).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar