Förkylningstider

LilleC och jag har varit (är) förkylda. Vi fick ställa in vår promenad-träff i fredags och det var jättetråkigt för det såg ju så fint ut där ute med nysnö och lite solsken. Men vi är piggare nu och LilleC är åter glad att få gå med sin lilla vagn. Och han har börjat förstå att han kan komma vidare om han backar lite och vrider vagnen.

Snart ar det vaktavbyte

LilleC övar på sin gång och tycker det är så roligt. När vi var på öppna förskolan fanns det så mycket att koncentrera sig på att han tog sina första steg utan stöd. Tänk att det ska vara så mycket lättare att göra framsteg utan att tänka på vad man gör...

Aquaria var också ett bra ställe att spatsera lite på, hålla mamma på spänn vid randen av mangrove-träsket... Det färgglada fiskarna och dolksvansen var spännande, men så konstigt att de inte gick att ta på dem... Men "natten" i regnskogen, den var lite läskig, skönt när det blev "soluppgång".

Full fart framåt!

Eller nästan rakt framåt, i alla fall. LilleC verkar trycka mer på vänster sida av lära-gå-vagnen så den svänger lite åt höger, men det har varit mycket rakare idag än det var igår. Så idag har han varit på upptäckar-äventyr i hela lägenheten...

Titta, jag kan gå!

En lycklig liten kille somnade ikväll. Dagens plan var att med L och LillaA gå på fotoutställning och jag packade ner mockasinerna, ifall det skulle bli läge för lite gång-övning. LilleC började gå direkt (med hand-ledning) när jag satte ner honom; de roliga fotografierna struntade han i. Han har utvecklat en egen gångart: vänster fot leder snett framåt och höger fot följer efter.

Det blev mer gående när vi kom hem, och efter middagen ställde jag honom vid lära-gå-vagnen. Han hade dittills inte gått med den utan stått och skjutit den fram och tillbaka. Men nu kom han på vad han skulle göra: handtaget fungerade ju bra som stöd, men han rullade inte vagnen utan mer flyttade den bakre delen i sidled så att han gick runt, runt i en cirkel på vardagsrumsgolvet. Och det var nu han insåg att han gjorde detta utan vår hjälp. Han skrattade lyckligt och vi hejade på.

Egen vilja

Att LilleC har en egen vilja och temperament, börjar visa sig mer och mer tydligt.

• Det har börjat hända att han visar sitt missnöje när man tar ifrån honom något.
• Han kan låta väldigt otålig och krävande: Hjälp mig nu!
• Han börjar sträcka sig i riktning mot det han vill ha, t.ex. pipmuggen.
• Att han inte gillar näsdroppar går inte att ta miste på, men vid några tillfällen nyligen har det nästan sett ut som han blivit så arg att han tänker bitas. Han har dock inte genomfört det. Jag vet inte om det beror på att han blivit rädd för sin egen reaktion (självbevarelsedrift? "om jag bits kanske jag inte får mat") eller om jag har tolkat honom fel. Det är ett ansiktsuttryck och en rörelse som varar väldigt kort. Självbevarelsedriftstanken måste vara på ett djupt omedvetet plan för han bits ju så det gör ont vid andra tillfällen, men inte i ilska, utan mer på ett gnagande, undersökande sätt.

Bonus
Till kvällsmat fick LilleC en mildare variant av det vi åt, kokos-wokade grönsaker och kyckling, och det gick strålande. Han gapade beredvilligt och åt, om inte kanske en full portion (hur en sådan nu definieras?) hyfsat bra. Och inte en enda liten bit smörgåsrån behövde vi truga med (det har ju sedan flera veckor tillbaka varit en ständig följeslagare). En möjlig tolkning var att han var för trött för att vilja äta själv (han har sovit mindre en en tredjedel av vad han brukar sova under dagen).

Premiär

Jag har vid flera tillfällen sett att LilleC försöker resa sig upp med hjälp av möbler. Men han lyckas antagligen inte få rätt stöd av möblerna så han ger upp (med hjälp av våra händer fixar han det utan problem). Idag vid badet lyckades han. Han tycker duschslangen är så spännande så han kunde inte vänta på att få klä av sig. Han lutade sig framåt och nådde badbaljan och med hjälp av den kom han på fötter! Sen satt han på huk helt absorberad av sin slang-undersökning.

Efter badet blev det tandbortstningspremiär. Vi har talat om att det snart är dags, och i morse när han ville ha sällskap medan jag borstade mina tänder satte jag hans lilla greppvänliga tandborste i hans händer. Han gillade den och satte den genast i munnen, så nu ikväll tog vi fram tandkrämen också. LilleC (i min famn) och pappa borstade tänderna samtidigt. Han såg lite förundrad ut över denna nya procedur...

Favorit just nu
Bläddra i böcker, både barnböcker och vuxenböcker.

Magiskt

Det är lite magiskt den effekt bärsjalen har på LilleC. Så fort han ser att jag tar fram den blir han lugn. Han gillar verkligen att sitta i den. De senaste dagarna har jag tagit på den för att få honom att somna, när min rygg behöver lite bär-hjälp. Jag har alltså försökt att få honom att somna medelst vankning, utan att det verkar leda till något. Med bärsjalen somnar han på några minuter! Och det är ju så mysigt (ja, förlåt att jag tjatar om det... ;) ).

Det är nästan lite magiskt hur LilleC, från en dag till en annan, plötsligt verkar ha förstått poängen med att gå. Det går fortfarande bäst när han fokuserar på något annat än själva stegen - igår gick han två meter på några sekunder. När han tänker på stegen blir det lite mer stapplande, det är ju lite läskigt fortfarande, och sista biten räcker det att man böjer sig ned och sträcker armarna efter det som skall nås. För den proceduren är han ju expert på, och klarar det ofta utan stöd. Gåendet är ju förstås med en hjälpande hand.