Bästis

På förskolan hör vi hela tiden nya berättelser om LilleC och Vide, t.ex. om man ser den ena kan man vara ganska säker på att den andra är i närheten. Eller när Vide hade ont i magen gick LilleC fram och la handen på hennes mage och sa "Kom, Vide". Eller att LilleC efter lämning spanade efter henne och tittade upp på fröken och sa "Calle springa Vide" och gav sig av så fort det bara gick med hänsyn till det hala vinterunderlaget. Det är så roligt att se deras ansikten skina upp i leenden när de får syn på varandra.