Det går fortare än man anar...

Vi åkte till en bondgård för att se kossorna skutta av glädje. LilleC fick äta korv och åka häst och vagn. En jättestor Ardenner, det var kul när hästen travade och vi fick upp lite fart.

När vi skulle åka hem och hade låst upp bilen gick LilleC till förardörren, öppnade den och klättrade med förtjusning upp på sätet. Vilket vi upptäcker till vår förvåning medan vi tar avsked från kusin Amy.

Pappa försökte resonera med honom om lämpligheten i detta... - Men du ser ju inte ut genom rutan. LilleC sträckte på sig. - Det gör jag visst! - Men pedalerna når du ju inte... LilleC försöker sträcka sig även åt det hållet men inser sina begränsningar och förblir tyst...

Bonusfakta
Avskedsfras: Mamma, se nu till att inga hajar biter dig i rumpan!