När UC hämtar LilleC på förskolan är han alldeles svartfläcklig, mer smutsig än vanligt. De tar sig hemåt och går direkt hem, UC säger "vi måste ta av den här tröjan". LilleC svarar: "Ja, den måste vi skicka på tvätt!" och lägger den direkt i tvättmaskinen.
Han har väl hört oss säga det någon gång eller två... Det händer ganska ofta att vi hör de vuxnas röster genom honom. UC slår sig på tån - "Hur gick det, pappa?". "Ingen fara", om han vill lugna oss eller sig själv (t.ex. när en lövblåsningsmaskin låter som en borr, vilket han tycker är lite läskigt). "Stäng den där boken nu" kan han säga med bestämd röst och tillägga "Kom nu. Följa med.", när han vill att vi ska komma och leka med honom.
Han är för gullig när han lägger huvudet på sned och säger: "Mamma, kan du hjälpa mig?" Och apropå hjälp, älskar han att hjälpa oss med små uppdrag: bära picknickfilten, plocka upp kuddar, blanda köttfärssmet, bära plastfraktionen till sopprummet... Han ser så nöjd ut när han utför sitt viktiga uppdrag.