Jag ropar till C: Titta en ballong, det ser ut som den kommer att landa här.
Den är en bit bort, gissningsvis är den på väg till det öppna stråket vid lekplatsen.
C drar på sig skor, muttrar "kan aldrig _vi_ flyga ballong" och försvinner som en oljad blixt medan jag också försöker ta mig ut och få med mig det jag behöver (vi är ensamma hemma).
Vi gissade rätt på landningsplatsen och där hittade jag C. Många var där, bl. a flera av hans kompisar. Folkfest!
En jättefin sandstrand med stora stenar att kliva omkring på och kluckande vatten. Härligt, tycker två av oss.
Plötsligt ropar C: Jag klarade den! Och håller stolt fram kuben.
Sen frågar han: Pappa har du klarat den? Pappa svarar nekande och C känner sig extra kompetent som har klarat något som inte pappa gjort.
- Det kommer bli mycket slitgöra (tror jag var ordvalet...).
- Hur menar du? frågar jag.
- Både jobba som polis och kustbevakningen. Lämna barnen. Ibland hämta... Och så kustbevakning...
Ja, det blir nog fullt upp.
I hamnen kunde man kliva ombord en massa olika båtar. Längst tid var vi ombord kustbevakningens båt. Polisen hade också en båt där. På väg hem meddelade C att han vill bli både kustbevakare och polis.
Vi premiärprovade sockervadd, också.
